jakob kristoffersson

igår kallade jag bibeln för en 2000-årig skvallerblaska, men det kanske är lite orättvist. ända sen jag avstod ifrån allt vad kyrka och gud heter har jag alltid tyckt att kyrkan förtrycker och kuvar, och det står jag fast vid, men bibeln kan ändå vara en källa till fina texter.

det jag vill komma till är att det finns ett jättefint stycke som har kallats kärlekens lov och är ganska känt även utanför... religionen. jag har alltid tyckt om det här stycket och jag vet att jag alltid har försökt... "rätta" mig efter det så gott jag kan, eftersom jag tycker att det verkligen stämmer.

tänk om ett förhållande alltid var så här...

Kärleken är tålmodig och god.

Kärleken är inte stridslysten,

inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk,

den brusar inte upp, den vill ingen något ont.

Den finner inte glädje i orätten,

men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den,

allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek,

dessa tre och störst av dem är kärleken.